Faina Nakanechnaya (Sweden)
Östran, 15.9.2014

Från Minsk till Kalmar är steget inte så långt, eller...

Visst är det en skön känsla att älska sitt yrke och att kunna njuta av livet. Jag känner verk-ligen att jag hamnat rätt när jag valt journalistik som minyrkesbana. Det är därför jag är här i Kal-mar och gör praktik på Östran. Jag kom från Vitryssland till Sverige tack vare FOJO, fortbildningen för journalister i Kal-mar.

Första mötet med Kalmar blev riktigt posi-tivt. ”Vilken trevlig flygplats”, var det för-sta jag tänkte när vi landat. Det första jag lade märket till är att hus och byggnader inte alls är lika stora som i miljonstaden Minsk.

Och det mesta var färdigbyggt och det var ordning och reda. I Vitryssland kan du hela tiden se en massa byggprojekt som startades redan under Sovjettiden. Och de är som betongkolosser bland träden. Här i Kalmar är husen små men bekväma.

Det är lätt att trivas. Visst är det märkligt hur snabbt man börjar kalla något ”hem” trots att man befinner sig långt bort i ett annat land, hundratals mil från familj och vänner.

Psykologerna kallar det ”färghumör”. Jag skulle vilja säga att på färgskalan är Sverige grönt. Den gröna färgen symboli-serar lågmäldhet och vänlighet. Vänlighe-ten, som alltid finns där, har imponerat på mig. När var min andra dag i Kalmar ville jag se några intressanta platser, men gickhelt vilse. Alla försökte hjälpa mig att hitta rätt. Det känns riktigt bra när man kan ta kontakt med folk på gatan och märker att de verkligen försöker hjälpa till. Även om du bara kan engelska. Så är det inte alltid hemma hos mig. Tyvärr blir många vitrys-sar helt förvirrade när utlänningar ber dem om hjälp. Det håller på att bli bättre, tack vare att den unga generationen vit-ryssar reser med och får ett mer öppet sinne.

I Sverige sitter du gärna framför kaféernas stora fönster, tittar på människor och låter dem titta på dig. Öppenheten i Sve-rige är en av de saker som fascinerade mig. Det handlar inte bara om hus och byggnader utan också i människornas karaktär. Här på redaktionen på Östran sitter nästan alla i öppna landskap. Man pratar med varandra, skrattar och har trevligt. Det är inte vanligt i Vitryssland. Där sitter var och en för sig. När jag först såg Östrans öppna redaktion tänkte jag att här måste det bli ett fasligt liv när alla ska prata med varandra. Men jag hade fel. Ingen skriker eller försöker avbryta kollegor som pratar. Det är också en ny upplevelse för mig att redaktionen varje morgon har ett diskussionsmöte där alla deltar och talar om den tidning man gjort och den som ska göras. I Vitryssland sker det en gång i veckan. Men de flesta tid-ningar i Vitryssland kommer inte ut varje dag. Innehållet i tidningarna är ocksåolika. Alla privata och regionala i Vitryssland innehåller minst 70 annonser. Privata tidningar kan stöd från regeringen.

Ännu mer överraskad blev jag vem som helst kan gå till statliga kommunala myndigheter i Sverige och kräva att få titta på handlingar Det kan vi begära i Vitryssland också. Men det ska vara skriftliga ansökningar om tillstånd att få ta del av handlingarna och så får du vänta.

Den mest intressanta skillnaden våra länder handlar nog om politik har varit i Kalmar under valrörelsens sista vecka. Allt handlar ju om

Mer än hälften av artiklarna i arna handlar om politik och vad olika kandidater tycker. Stämningen är festlig på något vis. Det är som om man går mot en högtid. I Vit-ryssland valet är som en vanlig dag. Visst förekommer debatter. Men inte alls som här.

Är det mesta likt i Sverige och Vitryssland, eller är vi olika? Både och, tycker jag. Jag är tacksam för att ha fått uppleva båda län-derna.

Originally published: http://competition2014.belarusinfocus.info/upload/1420294025.pdf